måndag 26 maj 2014

Odla jordgubbar i petflaskor


Förra veckan när jag var inne i färghandeln så såg jag att de sålde plast i metervara. Jag tror att det ska vara som skydd på golvet när man målar, men när jag hade kommit hem så kom jag på att sådan plast borde man ju kunna använda till att göra ett litet växthus på balkongen.

Där kanske man kunde ha jordgubbar.

Jag har slutat att köpa jordgubbar för att de är så väldigt mycket besprutade att man får ett intryck av att de är mer giftiga än nyttiga.

Och jag vet att man kan ha en jordgubbsplanta i en kruka på balkongen. Så varför inte flera?

Men då kanske det kan vara bra att ha plast över så att det blir som ett litet växthus, tänkte jag.

Det blir inga fåglar som kommer och äter upp allt. 
Och inte heller så mycket nedfall på dem av sot från raggarbilarna. 
Och inget aluminiumskräp från chemtrails.

Jag åkte till plantmarknaden och köpte några jordgubbsplantor och sedan vidare till färghandeln där jag köpte en meter plast för 17:-

Men när jag kom hem hade jag ingen lust att sätta plantorna i vanliga balkonglådor. Det är hål i botten på dem och då skulle ju vattnet rinna igenom och ner på mitt bord. Hoppsan! Det hade jag inte tänkt på.

Men jag har ju sparat en massa petflaskor för att jag tänkte att jag kanske kunde ha dem till något! 
Dem kanske jag kunde använda nu. Och det skulle ju faktiskt vara litet roligare.

Jag skar av dem på mitten och stoppade litet tyg i flaskhalsen, för att inte jorden skulle åka igenom.
Så fick locket vara löst påskruvat så att vattnet kan rinna ner (ner i den yttre delen av flaskan).
Det borde väl fungera?

Jag radade upp dem på hyllan. Ja, det såg ju OK ut.
De kanske inte har så mycket jord i sidled, 
men flaskorna är ju i stället ganska djupa.

Men... flaskorna kommer nog att bli överhettade av solen och... jo, de skulle nog stå i en slags låda så att de hade en vägg mellan sig och solen. Alltså, plantan ska ju ha sol, men jorden kanske inte ska vara så brännhet att rötterna blir kokta.

Ut i förrådet och hämta bräder!
Jag har sparat en hög med... jag tror att de heter ”spåntade takbräder” eller ”taklag” eller så.
Det är kul att göra grejer av dem eftersom man kan sätta ihop dem (med det där spåret som de har).
Fram med sågen!



Det är svårt att sätta ihop bräder, som man har sågat med fogsvans. Det blir litet snett – speciellt om man pratar i telefon medan man sågar. (Egentligen ska man ha en cirkelsåg, då blir det rakt.)
Men... tänkte jag.... det grejar sig nog....




Det var inte så lätt. Bitarna ramlade isär och lossnade.... men med några tvingar och skruvar så....
Och träet sprack litet, men det gör inget. Chabby chic!

Det är lim i hyllan också, så nu står den här och torkar, så får vi se hur det blir i morgon.

......................................
Tisdag 27 maj

Jag ser att det nog måste vara en till bräda.

So... here we go again! 

Så måste man nog ha två lister, som täcker de vassa, avsågade kanterna. Någon sådan list har jag inte - men det kan nog gå att tillverka. Jag har garderobsgolvet fullt med ströläkt, som jag har plockat på XL-Bygg. Det är sådant, som de använder för att lägga mellan bräder, och det är bra till en massa småpyssel. Riktiga snickare använder inte sådant, men det gör jag.
Jag är inte så petnoga med fiberriktningar och millimetrar.

Om man limmar ihop två sådana så blir det ju som en slags kantlist.

Men jag kom på att jag nog bör vara litet mera noga när jag skär av flaskorna, så att kanten inte blir så svajig för då går det inte att vattna utan att vattnet rinner ut.  Så jag ritar en rak linje och skär efter den.



Och sedan är köksbordet fullt med avskurna flaskor och jag tycker att jag nog kan ta och köpa flera plantor. Jag vet att jordgubbsplantor ynglar av sig rätt så bra och att man därför inte behöver köpa så många, men just nu har jag lust att plantera flera, så...
Om plantorna överlever så kan det ju bli massor av nya skott , men dem kan jag väl ge bort i så fall. Annars har jag flera flaskor. Och bräder.

Om jag nu ändå har fått upp farten så kan jag ju fortsätta. Iväg till plantmarknaden!




Utanför staketet hade de fria, vilda lupinerna börjat blomma.

Innanför staketet var det ordning och reda. Olika sorters jord i olika plastpåsar. Att köpa jord (egentligen en konstig idé) är som att köpa ägg eller tandkräm. 30 olika sorter att välja på samtidigt som alla ger intryck av att vara "samma sak".


Och här har vi jordgubbarna.

Hjälp! Olika sorter!



Jaja.... jag tog några av varje.

När jag skulle betala fick jag sätta kortet i den här mobila kortläsaren. Den fungerar som en mobiltelefon. Så praktiskt. Tjejen sade att de annars är tvungna att lämna kvitto, men jag har aldrig sett något kvitto på nå´n marknad. Får väl se hur det blir på höstmarknaden, om det är någon ny regel???
Snart har vi fått det kontantlösa samhället med 100% koll på allt. 



Jag tycker inte riktigt att kvitton och digitala kortläsare passar ihop med marknader. En marknad ska vara litet laglös och pengar direkt i fickan, det liksom hör ihop.

Jag tycker att hans image skulle bli förstörd av mobila kortläsare och kvitton.

Hur som helst! I de andra flaskorna hade jag stoppat en trasa i botten för att inte jorden skulle åka igenom, men nu kom jag på att det kanske kunde vara bättre att ha sand i botten.
Jaha? Åka till ICA eller Lantmannen och köpa en påse sand???  Den dumma tanken gav jag upp snabbt när jag kom på den lysande idén att det ju finns hur mycket sand som helst på stranden.
Så... iväg till stranden med två tomma yoghurtburkar (som jag hade sparat för att de kunde vara bra att ha).
När jag nu ändå skulle köra dit så kunde jag ju passa på att ta några foton medan jag körde,  det är så vackert ute nu. Det känns nästan som midsommar. 

Hm.... ja, kanske inte så vackert hela vägen.

Det är skogsbolaget som har varit framme.
Vår skog är egentligen en granplantering.

Men det var i alla fall naturliga moln på himlen
och inte en massa tjocka spår efter flygplan.

Här har vi idyllen Sverige!









Den här färden ingår i Projekt Jordgubbar!
Jag måste ju ha sand i flaskorna!

Nu är jag framme vid sjön.



Fantastiskt! 
En fin sandstrand utan högtalare, glass och korvkiosk!

Jag plockade grus vid strandkanten och när jag nu ändå var halvvägs nere i vattnet så passade jag på att ta en simtur också. 

Och så hem igen.

Men vad är det där? Mitt på en äng!

Jodå! En slags pontonbrygga i två våningar.
En sådan skulle nog vara kul att ha på sommaren.

Jag kom hem med mitt grus.

Men... när man har badat i kallt vatten
så måste man dricka choklad med vispgrädde efteråt, 
så jag hade inte riktigt tid med jordgubbarna nu.
De får vänta tills i morgon.


.............................................
Onsdag 28 maj

De där små listerna, som jag hade limmat ihop, vill jag inte ha längre. De är onödiga. I stället så slipar jag alla kanter så att de blir rundade.


Ojdå! Här är en kraftig glipa - det blir så när man sågar snett.
Där limmar jag fast en liten stödpinne och så ska jag spackla.


Och sedan är det bara att börja stoppa plantor i flaskor.
först lägger jag grus längst ner.

Flaskans kork är löst påskruvad så att vattnet kan rinna ut ur den övre flaskdelen.

Jag kom att tänka på att det kanske inte är så bra om den undre delen sitter så tätt ihop med flaskan att det inte blir något syre där inne. Det kan bli äckligt ruttet vatten...? Så jag fick idén att göra en rad med hål i kanten. Dem gjorde jag med en glödgad nål, som jag ritade en liten cirkel med i plasten.




Och så på med namn på dem så att jag vet vilken som är vilken.


Och vit färg på trähyllan efter att spacklet har torkat och blivit slipat.


Om man målar med vit takfärg, dvs matt 7 ungefär, en ganska mjölig färg, så kan man sedan slipa bort en del av färgen så att träets ådring lyser igenom. 





Det är alltså inte en hel låda, det är bara ett solskydd. Jag hängde fast det i väggen med natursnören, som luktar hampa. Den är troligen ännu inte riktigt färdig, får väl se.... och plasten ska ju sättas upp också. Blommorna behöver ingen plast, men jag måste fixa så att den går att hänga dit i alla fall.
Det var ju från plasten i affären som jag fick idén till det här.

Tygtrasorna, som jag hade lagt i botten i de första flaskorna, har jag nu ersatt med stenar från stranden. Det känns bättre.
...........................
Torsdag 29 maj



Så målade jag en liten blomsterslinga på den.
Egentligen borde den målas med linolja också,
men jag har tydligen inte någon olja hemma.
...............................
Fredag 30 maj

Iväg till färghandeln för att köpa olja!



Olja till jordgubbslådor?
Jajjamensan! Det har vi här!

Jag berättade att jag tränade på att inte veta vad jag gör från stund till stund, dvs att bara hänga med på en idé och även följa alla sidospår, som dyker upp. Hon förstod precis och menade att då tränar man upp den konstnärliga sidan av hjärnan. 
Jag tänker att det är att leva i nuet i stället för att leva i det framtida resultatet av det man gör just nu. Det är litet svårt att förklara eftersom man i alla fall ungefärligt vet vad resultatet blir av det mesta. Men det är ändå skillnad. Man gör samma sak, men man gör det med vänstra eller högra hjärnhalvan. Och den vänstra är bara resultatinriktad, medan den högra ser en massa annat också. Det är två olika sätt att uppleva tillvaron.
Så kom vi in på tricket att få "den snurrande tjejen" att byta riktning genom att tänka att hon ska göra det. Det är ett test, som man ska göra för att se hur man tänker.

Nu fick jag också veta att det var marknad i dag,
så det var ju tur att jag åkte hit för att köpa olja.



En spegel?   Kul!    Klick!







Här hade jag kunnat köpa en påse sjösten för 40:-
Men nu hade jag ju redan plockat sådant grus på stranden.


Jag köpte ett halsband i samma skrikiga färg som min tröja.
och ett indianhalsband och...
De kostade ju bara 20:-/st


Och tre tomatplantor av en mindre sort, som kan passa på en balkong,
vilket betyder att jag nu måste fixa tre hinkar med jord.
(Hjälp, vad har jag gjort? Jag vet inte var jag ska ställa tre hinkar!
Och där måste ju vara sol också... uf...)


Hittade en del andra grejer också,
fast jag hade egentligen bestämt mig för att aldrig mera köpa något
 eftersom jag nog redan har allt jag behöver.


Jag kan ju inte direkt säga att jag behöver en mortel, men...

Jag läste på nätet att man kan "göra jord" bl.a. genom att blanda gräsklipp och äggskal, så jag samlade äggskal i några dagar och sedan fick jag veta av min kompis Mona att även hon just har börjat samla äggskal, men av en helt annan anledning. Hon skulle köpa en mortel också och menade att då kunde hon pulvrisera äggskalet och äta det som mineraltillskott, i stället för mineraltabletter. 
Ja, varför inte? Så jag tänkte att jag kanske också skulle köpa en mortel - och här fanns nu en liten söt sådan för 60:-


Kanske inte behöver direkt, men...
En jättegullig järngryta i miniformat.
Jag fick den för 100:- för att locket hade rostat litet i kanten.


Och en "vevborrmaskin" eller vad det heter.
En sådan har jag haft, men den kom bort.

Två burkar, som jag också kan sätta blommor i.

Och den här!!!

Det är ett vackert mönster inuti och försäljaren sade att det är en norsk... ja, den liknar ett våffeljärn, men man ska göra flarn av det. Alltså, tunna rån, som är som hårda blad. OK Jag tänkte att det finns säkert recept och förklaring på nätet, så det grejar sig nog.
Efter en stund mötte jag Ann Irene, som är från Norge, och hon berättade att, jodå, sådana krumkakor bakar man på julen i Norge. Man kan lägga den nygräddade kakan på en flaska eller över en kopp. Sedan behåller kakan den formen när den har blivit hård och man kan lägga annat i den.
Så om man rullar den litet snett blir det en strut.

Och en liten, rund ask.
Ser ut att vara målad i Rättviksstil
Jag gillar gammalt bondemåleri i största allmänhet.

Och en gammal, sliten polygrip.
.......

När jag kom hem satte jag litet krassefrön i plastmuggar.
Man kan klippa hål i kanten i botten så att vatten kan rinna ut.


...............
Lördag 31 maj



Den inoljade hyllan får hänga här på tork.
Jag vet ju inte om jordgubbsblommor tål terpentinlukt
så det är nog säkrast att ha den litet på avstånd.



Tomatplantorna skulle ha så mycket jord att de måste stå i hinkar.
OK.  Då bör det nog vara hål i botten så ett sådant får man borra.



Jag lägger en träbit över hålet så att det inte blir igenkorkat av jorden.



Japp! Där kan de få stå ett tag.



Och penseerna i den där lådan (burken), som jag köpte på marknaden. Det blev ju gulligt. Här är det inget hål i botten - jag bara lade i plast för att inte burken skulle rosta sönder helt. Men... det får gå som det går - det är inte så petnoga. Blommorna var halvdöda redan när jag köpte dem. 
Ibland köper jag blommor som ser risiga ut, men de blir antagligen glada av att ha blivit räddade för efter ett tag blir de jättefina. Och två tagetes, som hade blivit över, får bo i den mindre burken.


Hm... något liknande borde man väl kunna göra själv?
Om man börjar med en jättestor konservburk från någon restaurang eller storkök....
Eller trä... som man målat med metallfärg???
Det får bli en annan gång.


Det här är inte en trädgårdsblogg, det bara ser ut så just nu - det är en blogg om vilka påhitt som helst.

Men jag känner en kille som har en trädgårdsblogg, ojoj.... han planterar jättedyra lökar, som han har köpt från något annat land. Han vet vem som har "uppfunnit" blomman och skriver vad den heter på latin och sedan, när den slår ut, så smyger han på den med ett fint och dyrt objektiv. Han fotograferar sina lökar och sina fröpåsar och funderar kring det hela och pratar vänligt med annat folk, som också vet mycket om konstiga blommor.
Han har blommor som ser ut som utomjordingar och han har blommor som ser ut som skrynkligt silkespapper. Men i dag är där några som ser mer normala ut, fina foton.
 http://g2karsten.blogspot.se/




Oljan kommer nog att göra så att träet gulnar fortare i solen och eftersom den vita färgen är ojämnt avslipad så kommer det att bli ett något ruffigt intryck och se litet gammalt ut.


Plasten kan man lätt hänga dit, om man vill. Jag har nitat fast den på ett kvastskaft och sedan bara hängt upp den i krokar. Längst ner ska jag också sätta något, som håller den på plats.
Jag har haft litet för mycket jord i flaskorna så det är besvärligt att vattna utan att det rinner över kanten. Men...OK... då vet jag det till nästa gång.

Fortsättning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar