måndag 9 juni 2014

Krossa äggskal till tomatplantan

Läste nånstans att det kunde vara bra att återanvända gamla äggskal 
genom att krossa dem och blanda dem i jorden. 
Så jag samlade en påse skal....


 hittade en billig mortel på marknaden... 


och sedan en film om att sådant kross passar till tomatplantor.


Så bra! 
Jag har ju precis skaffat tre sådana plantor, som står här på balkongen.



Jag plockade fram morteln bara för att upptäcka att det finns en annan krossmetod, som verkar vara bättre. Om man har skalen i en plastpåse, så är det ju enkelt att först grovkrossa med händerna, så som den här odlingskunniga pangbruden gör i filmen. Men sedan är det enklast att bara ta fram hammaren och banka på skalen och det blir väldigt finkrossat, så morteln behövdes faktiskt inte.


Men... det är röda stämplar på äggen och man kanske egentligen skulle ta reda på vad den färgen innehåller för kemikalier! Det kan ju vara något giftigt, som de ”inte tänkt på”. Måste googla på det ...

Jag sätter på datorn, men innan den hunnit starta...

Plingplong!!!! Plingplong!!! 

Det ringer på dörren!!! 
Hjälp, vem kan det vara? 

Har jag klätt på mig? 
Jodå! 
Jag öppnar.


Det är han!!!! 

Det är killen med blomsterbloggen!!!

Vad gör han här? 


Oj! Han går ut på balkongen och kollar mina jordgubbar i petflaskor!

Han inspekterar, viker på bladen och nickar och mumlar. 
Han har läst min blogg och nu vill han se det fantastiska påhittet i verkligheten!

Ja, tydligen! Han står ju där! 
Har han verkligen åkt ända från Danmark bara för att...? Nä...?

Han kanske vill se om jag verkligen har lyckats
att rädda livet på de där halvdöda, vita penséerna,
som kostade 5;-/st för att de hängde som kokta spaghetti.

Han kommer in och tittar på mig med en bekymrad min.
Oj, han som alltid vet bäst!
Vad har jag nu gjort för dumt?


Jojo..., jag vet... jag borde ha en bättre kamera... jaja....
och jag har inte vattnat jordgubbarna
(jag har lagt i för mycket jord
så det får knappt plats något vatten,
men jag kan nog ändra på det.
Jag kanske kan trycka ner jorden litet.)

Eller... han kanske har hittat några små kryp där ute, 
skalbaggar eller så, som heter något på latin
och kommer att äta upp plantornas alla blad?

Men penséerna har klarat sig, tycker jag.
Nu kan de ju stå på benen i alla fall.



Men han sade ingenting om det.
Jag tror att han pratade om nå´t dataprogram.


Nu glömde jag bort att jag egentligen skulle 
skriva blogginlägg om krossade äggskal. 
Han kollrade bort mig! 
Men det gör ingenting...
händer det nåt så skriver jag om det i stället
(och äggskalen kan jag ju fortsätta med en annan dag).


Nåja, snokar bäst som snokar sist! 
Nästa dag hänger jag på mig min spionkamera och ger mig iväg.

Jag hittar honom i en glänta djupt inne i skogen, 
och vägen, som leder dit ,
består bara av två hjulspår i gräset 
mellan skyhöga granar och björkar. 


Där sitter han! 
Men vad gör han? 

OK – han smyger på en lupin 

och jag smyger på honom! 

Klick! Klick! 

Whoops!

Upptäckt!


Vad jag gör här?

Nja, jag tänkte att jag skulle ta litet naturbilder.
Det gäller att ta chansen
medan det är blommigt och vackert ute.




Hundkäx!  Fantastic!
Den heter Anthriscus sylvestris på latin.

Jag kollar vad han sysslar med.
Ja, jag tycker ju att bilderna ser ut som vanliga bilder,
men han säger att de är i RAW-format
och det är väldigt märkvärdigt
för då kan man redigera bilderna utan att kvaliteten försämras.


Han hoppar in i min bil och så åker vi ner till sjön.


Efter ett tag går solen ner och ger ett gult ljus.


Ja, det blev ju fin färg, 
men jag testade att ställa in kameran på "glödlampa"
och då blev bilden knallblå i stället.

Akta så att inte kameran växer fast på nosen!


Några timmar senare var jag hemma och det var mitt i natten,
men ändå alldeles ljust ute. Skymning kan man kalla det.
Vilket vackert sagoland vi bor i!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar